En affisch som följde med hem

Lever fortfarande på känslan från lördagens konsertupplevelse...
På väggen i vårt bibliotek hänger denna jättestora plansch sedan ett par veckor tillbaka.
Tänker inte riktigt tala om hur den hamnade hemma hos mig.
Helt lagligt var det inte, och risken för att jag fastnade på nån övervakningskamera när jag knyckte den är nog ganska stor...

Men jag tror att polisen har viktigare saker för sig än att ta fast förvirrade tanter som nattetid råkar sabba affischeringen i stan. Och nöden har som bekant ingen lag, hela stan var full av Thåströmaffischer, till sist kunde jag inte motstå, han var tvungen att följa med hem!

Och här har han fått sitt föralltidhem. I mitt bibliotek

Filmen G- the one and only!

Bara de som var med då, på 80-talet och som såg filmen om och om igen och som vet vad den gjorde med oss tonåringar.
Bara de som även idag ser den då och då, och som vet att det aldrig nånsin kommer att göras en bättre film. Och även om de inte erkänner det så kan de varenda scen, replik och alla låttexterna utantill, än idag...

Det är bara de som verkligen förstår storheten i att jag har kommit över en bioplansch från filmen, äkta original.
Klart att den ramas in och får hänga på vardagsrumsväggen, med specialbeställd ram för att passa perfekt. Och på bästa platsen, där alla kan beundra den.
Och sucka avundsjukt...

Thåström

 Igår fick jag då se honom igen, min husgud. Längst framme vid scenen stod jag och fullkomligt lät mig sköljas över av hans energi och drunkna i rösten som inte kan mätas med någonting annat på denna jord...
Jag har varit på flera av hans konserter, men denna var nog den bästa. Det lever jag på länge, att stå där och sjunga med, längst fram....  Fifan vad bra han var!!

Tror inte att jag visat dem på bloggen förut, men jag anser att är man ett sant fan av Thåström bör ha åtminstone en tatuering relaterad till honom.
Vansinne eller ej, men jag har två (o det finns plats för fler)...