I lördags slog Djupdalens loppis upp sina portar för säsongen. Det är ett ställe jag aldrig går tomhänt från, alltid hittar man något i alla deras bodar och skrymslen.
Denna gången fyllde vi verkligen bilen när jag hittade en sekretär som jag absolut skulle ha med hem. Visste inte ens om den gick in i bilen, men efter lite fixande och trixande var den på plats.
Väl hemma var det inte bara att ställa den på plats för där stod redan en sekretär, fast av det mycket fulare slaget (stor, klumpig, jättegammal). Den var tänkt att få stå på undantag i källaren. Men hur lätt är det att bära ner en astung möbel i källaren? Inte lätt nånstans alls faktiskt.
Men vi delade upp arbetet, jag pekade medans min man och son bar, funkade jättebra!
Nu står den på plats, fattas bara lite makeover, den är dammig, och hela möbeln skriker efter teakolja. Men det är ett kärt besvär att pyssla med, det blir ju så fint efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar